Ur Anyurus diktsamling Omega, avsnittet Taxi kompis?

Den som kan får gärna radera mitt föregående försök. Jag klarar det inte.

Här kommer den dikt jag tänkte skriva:

Allting tillhör oss
Det är inget att vara rädd för Våra huvuden
är väl inte av hiskeligt guld, våra fötter
är väl inte av lera? Nej brossan Vidare
under molnen: den persiske egentligen-läkaren
knäpper fimpen i en båge
ut genom sidorutan, vrider om
tändningen
och trycker växelspaken
mot "ett" - ljusreklamen skälver till
och börjar flyta
över det svarta skrovet - svarttaxibilarna
flyger ut från Nordstan
som glittrande, mörka bin -

Borttoning...

Anyuru har som introduktion en dikt ur Göran Sonnevis Mozarts tredje hjärna.

Jag skriver den också för att påminna om att det snart är dags med en Sonneträff.

Vi ska tända alla ljus
för alla Guds aspekters olika ansikten ser på oss;
en oändlig mångfald av ögon Alla de levandes
och de dödas Ännu inte döda, ännu inte levande