Konflikten är löst
Jag har suttit och läst genom de dikter jag lagt in på datorn. Många har med fred och frihet att göra. Jag lägger nu in en som jag tycker mycket om. Lina Ekdahl gästade bokcafét för några år sedan och läste sina dikter på ett härligt sätt.
Konflikten är löst
Nu säger jag det för allra sista gången.
Sluta nu.
Om jag ser någon av er skjuta en gång till
Då blir det ingen efterrätt.
Hör ni inte vad jag säger?
Då tar jag pistolerna
och gevären och granaterna och kanonerna.
Då kan ni inte ha dom
om ni bara håller på och skjuter på varandra hela tiden.
Nu får det vara slut.
Jag bryr mig inte om vem som började.
Det spelar ingen roll.
Sluta döda nu.
Sluta kriga.
Nu räcker det.
Nu får det vara slut.
Titta här vad tråkigt det ser ut,
Trasiga hus, ensamma barn, döda människor överallt.
Nu får det vara nog. Nu får ni säga förlåt.
Gör det.
Säg förlåt till varandra.
Ja.
Ja gärna.
Jag förlåter dig gärna säger man när någon säger förlåt.
Nu får vi hjälpas åt att bygga upp städerna,
ta hand om dom övergivna människorna,
läka såren
och aldrig, aldrig göra om sådana här dumheter igen.
Nu äter vi ris-à-la-malta.
(Lina Ekdahl, född 1964, bosatt i Göteborg; senaste diktsamling: Nuförtiden hösten 2002)
Konflikten är löst
Nu säger jag det för allra sista gången.
Sluta nu.
Om jag ser någon av er skjuta en gång till
Då blir det ingen efterrätt.
Hör ni inte vad jag säger?
Då tar jag pistolerna
och gevären och granaterna och kanonerna.
Då kan ni inte ha dom
om ni bara håller på och skjuter på varandra hela tiden.
Nu får det vara slut.
Jag bryr mig inte om vem som började.
Det spelar ingen roll.
Sluta döda nu.
Sluta kriga.
Nu räcker det.
Nu får det vara slut.
Titta här vad tråkigt det ser ut,
Trasiga hus, ensamma barn, döda människor överallt.
Nu får det vara nog. Nu får ni säga förlåt.
Gör det.
Säg förlåt till varandra.
Ja.
Ja gärna.
Jag förlåter dig gärna säger man när någon säger förlåt.
Nu får vi hjälpas åt att bygga upp städerna,
ta hand om dom övergivna människorna,
läka såren
och aldrig, aldrig göra om sådana här dumheter igen.
Nu äter vi ris-à-la-malta.
(Lina Ekdahl, född 1964, bosatt i Göteborg; senaste diktsamling: Nuförtiden hösten 2002)

1 Comments:
At February 9, 2005 at 11:17 AM,
Mona said…
Ja, det är skönt att drömma om att Den Stora Modern eller någon annan gudinna får oss att ta reson och städa upp i stället för att fortsätta nerskräpningen. - Liksom du läser jag rätt ofta igenom dikterna som ligger här; kommenterar inte så ofta, men får ut mycket av att möta samma ord igen och igen, särskilt som de är utvalda av någon!
Post a Comment
<< Home